Första gången Yasmina stod framför en grupp unga atleter kände hon hur hjärtat rusade och hon blev torr i munnen. Hennes nya lag satt i en ring runt henne och när hon såg alla unga, förväntansfulla ansikten som tittade upp mot henne tänkte hon: Jag kan inte vara deras fotbollscoach. Jag vet inte hur jag ska klara det här!

Som barn sprang, hoppade och tävlade Yasmina ofta med sina kusiner. Hon visste mycket om sina favoritsporter, så hon förstod inte varför det kändes så läskigt att lära ut dem till andra. Yasmina insåg att hon hindrades av sin egen blyghet, men hon vägrade låta scenskräcken hindra henne från att bli den coach och tränare hon visste att hon kunde bli. Så Yasmina bad andra, erfarna coacher om hjälp och lyssnade noga på deras råd. Varje vecka kom hon till träningen med ett leende på läpparna för att lära tjejerna att passa, dribbla och göra mål.

"Övervinn rädslan och kom ut starkare på andra sidan."

När laget vann sin första match rusade Yasmina ut på planen för att krama sina tjejer. Det här är världens bästa känsla, tänkte hon medan de firade. Yasmina insåg att hennes eget självförtroende hade vuxit lika mycket som lagets.

Yasmina älskade arbetet som fotbollscoach så mycket att hon aktivt började söka sig till andra möjligheter att coacha unga atleter. Kickboxning – med sina kraftfulla rörelser och sparkar – fick henne att känna sig stark. Den känslan ville hon att fler tjejer skulle få uppleva, så därför började hon coacha i kickboxning också.

Yasminas superkraft är att hjälpa människor att nå sin fulla potential. Hon drömmer om att bli sjuksköterska för att kunna hjälpa ännu fler – men hon kommer aldrig att sluta som sportcoach. Det är hennes sätt att inspirera tjejer att vara orädda, även när det känns omöjligt.