Det var en gång en liten tjej med ett stort hjärta som svämmade över av känslor. Lucia växte upp i Kreuzberg, ett livligt område i västra Berlin som är känt för sin street art, punk- och rockmusik. Omgiven av färgstark graffiti, myllrande marknader och välbesökta festivaler var varje dag ett nytt och spännande äventyr.

Men när Lucia var fem år separerade hennes föräldrar. Hon upplevde alla möjliga tunga och jobbiga känslor, som ilska, sorg och förvirring – ibland alla på samma gång.

Som tur var hittade Lucia dansen när hon var 11 år. När hon dansade i studion med sina vänner upptäckte hon att hon kunde bearbeta sina känslor – positiva, negativa och allt däremellan – genom hopp, rörelser och steg. Hon gillade särskilt hiphop, eftersom det gav henne mycket utrymme att improvisera egna rörelser. På dansgolvet blev de starka känslorna snarare en tillgång än ett tecken på svaghet.

"Dansen hjälpte mig att hitta min egen väg. Jag hoppas att jag kan hjälpa tjejer att tro på sig själva, bli starkare och få bättre självkänsla."

Det dröjde inte länge förrän Lucia upptäckte krump, en intensivt uttrycksfull form av streetdans som kännetecknas av stampande steg, snabba armrörelser, svängande armar och stora rörelser i bröstkorgen. Många människor bär sina känslor i bröstet och för Lucia blev krump ett sätt att släppa ut dem. "Dansen hjälpte mig att uttrycka och hantera mina känslor", säger hon.

Efter college ville Lucia hjälpa andra tjejer att upptäcka sin inre styrka genom dansen. Hon började som vikarie i lokala dansstudior, men blev snart tillfrågad om att bli lärare på riktigt. Idag arbetar hon som krump-instruktör på heltid för tjejer under 13 år. Hon lär dem att dansen kommer från hjärtat. "Rörelserna kommer inifrån", säger Lucia till sina elever. "När ni visar era sanna känslor kan ni dansa på ett sätt som känns vackert och äkta."