Ask the Coach: Hur kan jag spela när jag sörjer?

Hej Coach,

Det känns lite konstigt att skriva det här till en främling, men min mamma gick bort för ungefär ett år sedan. Det har varit svårt, men jag har fått massor av stöd från släkt, vänner och en fantastisk terapeut. Anledningen till att jag skriver är att min mamma inte bara var en otrolig förälder utan också min första tenniscoach och främsta supporter. Hon kom på alla mina matcher och nästan varenda träning. Nu när hon är borta inser jag hur mycket hon motiverade mig. För ett år sedan var jag helt övertygad om att tennis alltid skulle vara mitt stora fokus i livet. Men nu känner jag mig bara tom när jag spelar. Jag tränar fortfarande nästan varje dag, men måste hela tiden tvinga mig själv att göra det. De stora spelarna berättar ofta att de har en inre glöd som driver dem och nu känns det som om jag har förlorat min. Hur kan jag hitta ny drivkraft? Eller borde jag bara fokusera på något annat?

Saknar min fantastiska inspiration och tenniscoach
17-årig tennisspelare

Först och främst, jag beklagar verkligen sorgen.

Din mamma har gjort dig till den du är idag. Och att vara tennisspelare är en del av det.

Jag hoppas att du vet att det är okej att sörja. Och att det är okej om du inte vill spela tennis just nu när allt har förändrats så mycket. Det är nästan alltid jobbigt med förändringar.

Jag gick själv igenom en annan slags förlust för två år sedan. Jag fick missfall och tog det väldigt hårt. Graviditeten hade väckt så mycket hopp hos mig. Jag inser att det inte alls är samma sak, men jag kan föreställa mig att förlusten av en förälder som ung också kan kännas som att förlora hoppet. Ni hade så många planer tillsammans, men nu finns hon inte längre.

Men hon är inte helt borta. Hon finns fortfarande med dig i ditt hjärta och på det sättet är hon fortfarande där för dig.

Jag är själv mamma – till en femårig pojke och en nyfödd liten flicka – och jag vet att om något någonsin skulle hända mig, skulle jag vilja att de kämpade vidare. När du tänker på din mamma: tänk på vad du tror att hon skulle önska för dig. Det låter som att hon verkligen älskade att vara en del av ditt tennisintresse och att hon älskade att se dig spela. Om det stämmer kan du använda det som motivation att fortsätta. Använd din kärlek till henne som drivkraft. Du kan hedra hennes minne genom att krossa dina motståndare. Det skulle hon säkert gilla. Så tror jag! Låt hjärtat styra.

Det här kanske låter konstigt men jag tänker ibland på vad jag tror att min mamma skulle vilja att jag gjorde när hon har gått bort.

Jag vet att hon inte skulle vilja att jag bara satt och grät över henne. Därmed inte sagt att du inte får gråta! Det får du absolut. Själv skulle jag definitivt göra det. Men om allt jag gjorde var att gråta tror jag att min mammas spöke skulle sätta igång brandvarnaren eller något som ett sätt att säga "Adia, nu är det dags att komma igång och titta framåt! Kom igen!"

Men vad kan du göra om du inte har lust att tävla just nu? Du hade stor nytta av att ha en bra mentor och jag tror att du skulle få ut mycket av att göra samma sak för någon annan. Kanske kan du ställa upp som coach för en yngre spelare. Eller ägna dig åt någon form av välgörenhet i din mammas namn.

Själv har jag svårt att tänka mig ett liv utan den typen av arbete. Jag startade ett ideellt initiativ för ett tag sedan. Jag samlade in idrottskläder och skor från spelare som använt dem en gång och gav dem till killar och tjejer som inte hade pengar till sådant. Det var så enkelt att göra och det kändes fantastiskt att se glädjen i ungdomarnas ansikten.

Du kanske också vill ta kontakt med människor som förstår vad du går igenom. För mig var det väldigt viktigt att prata om mitt missfall med andra kvinnor som varit med om samma sak och att höra dem berätta om sina upplevelser för mig. Ett år efter att jag pratade om det offentligt hände det fortfarande att kvinnor kom fram till mig på universitetsområdet för att berätta hur mycket det betydde för dem. Jag tror att du också skulle kunna få hjälp av att hitta en stödgrupp för människor i din ålder, höra andras berättelser och dela med dig av din egen.

Om du vill testa att göra något annat vid sidan av tennisen är det mitt tips. Men fatta inga stora beslut genast, som att sluta spela tennis. Kanske känns det jobbigt att spela just nu, och det kan ta tid att hitta glöden igen, så var snäll mot dig själv. Kom ihåg hur mycket vi lär oss av att idrotta. Ungdomar som utövar sport klarar motgångar bättre än de som inte gör det. Som min syster. Hon idrottade inte och är inte alls lika bra som jag på att hantera svåra situationer. Hon säger "Hur kan du gå vidare efter en sådan livsomvälvande händelse?" medan jag säger "Hur skulle jag kunna låta bli?". Tennisen kan faktiskt bli det som hjälper dig att ta dig igenom den här svåra perioden i ditt liv.

Det låter som att din mamma ville att du skulle få den inre styrka som kommer med tid, övning och tro på den kraft som idrotten ger när du behöver den som bäst. Lita på mig. Jag tror att din kärlek till tennisen kommer att komma tillbaka. Jag tror att du kommer att hitta din inre styrka, hämta kraft från minnet av din mamma och komma tillbaka starkare än någonsin.

Coach Barnes

Mejla askthecoach@nike.com med en fråga om hur du kan förbättra ditt tankesätt inom sport eller träning.