Möt kvinnan som driver Tokyos skejtkultur framåt

Jag brukade åka BMX i Komazawa Park. En dag fick jag en välanvänd gammal bräda av en tjej som jag hade lärt känna där. BMX är en mansdominerad sport och när det handlade om trick kände jag ofta "Det kanske en kille kan klara, men inte jag." Men på skejtingscenen fanns det betydligt fler tjejer och det var kul att kunna öva tillsammans. De flesta börjar skejta i tidiga tonåren eller tjugoårsåldern, men jag var redan 29 när jag började. Omkring mig fanns både unga tjejer som med stöd av sina föräldrar satsat på att bli proffs sedan de var små och tjejer som tränar stenhårt för att tävla. Dessutom fanns det andra som mest skejtade för skojs skull, som jag.

Oavsett skicklighet, ålder, nationalitet och kön satsar alla allt efter bästa förmåga. Och när någon äntligen lyckas med något nytt gläds vi tillsammans. Det är verkligen kul och det var det som fick mig att fastna för skateboarding. Till slut började det kännas dumt och fel för mig att ha ett vanligt nio-till-fem-jobb. Jag insåg att det är bättre att ägna livet åt det du verkligen tycker om. Jag ville bara lägga så mycket tid som möjligt på att ha kul. Så i stundens ingivelse sade jag upp mig från jobbet. Nu frilansar jag, skejtar när jag vill och jobbar med Skate Girls Snap på fritiden.

Känslan av att samarbeta för att åstadkomma något. Skejting är inte en lagsport, men det är kul att åka tillsammans med vänner. Så när du väl har kommit igång inser du snabbt att andra mentala spärrar, som "Jag kommer att ramla och slå mig" eller "Jag kommer inte passa in" inte är så viktiga som du trodde. Om jag ser att någon har problem med något i min vanliga skejtpark pratar jag med dem, även om vi inte känner varandra. Och även om alla skejtar på olika nivå kan vi lära oss trick av varandra. Alla kommer till skejtparken för att ha kul och delad glädje är verkligen dubbel glädje.

Från början var skateboarding ett sätt att ha kul i stadsmiljö. Det var ett lekfullt sätt att utnyttja stadens olika delar, som trappor och räcken. Därför finns det fortfarande en del människor på skejtscenen som inte ser skateboarding som en tävling eller en sport på uppgång. De ser det som ett naturligt sätt att föra staden och dess invånare närmare varandra.

Kvinnor över hela världen skapar kultur genom skateboarding, både inom musik och fotografi. Det fanns inget liknande i Japan och det tyckte jag var synd. Jag hade redan ett starkt intresse för film och foto, så jag tänkte "Om ingen annan gör det, så får jag väl göra det själv". Så jag började ta bilder av tjejerna omkring mig när de skejtade och fick väldigt positivt gensvar. Då skapade jag en webbplats med bilder av olika kvinnliga skejtare jag träffat.

Skejting lämnar mycket utrymme för individuellt uttryck. Hur du skejtar. Hur du klär dig. Vilka skor du har på dig. Din frisyr. Allt beror på vem du är som person. Jag gillar verkligen tjejer som uttrycker "Det här är jag, så det är så här jag skejtar", så jag vill visa upp mer än bara bilder – vad tjejerna har på sig, vad de gillar, vad de har för skateboard och vad de har för skejtingstil. Jag ville tala om för tjejer att de inte måste leva upp till den stereotypa uppfattningen om hur en tjej som skejtar ska vara (till exempel att alla skejtartjejer klär sig på ett särskilt sätt). De kan klä sig hur de vill, fixa sin skateboard hur de vill och skejta hur de vill.

Skateboarding är fortfarande en mansdominerad sport, men kvinnliga skejtare i Japan kan ändå skapa och blomstra på alla möjliga sätt. Jag hoppas att Skate Girls Snap kan inspirera dem till det.

Jag gillar Komazawa Park för trots att den både är välutrustad och ligger nära Shibuya kostar det inget att åka där. Där kan du träffa alla möjliga sorters människor: från barn till vuxna, kändisar och människor från olika länder och med olika yrken. Tokyo är en stad där du kan träffa kreativa människor med massor av energi – fantastiska skejtare från hela världen eller människor som flyttat hit från landsbygden och skapar sin egen skejtingkultur.

Framöver tror jag att särskilt unga människor kommer att starta alla möjliga intressanta projekt. Min 20-åriga skejtarkompis Sara har till exempel startat onlinetidningen SP8CE magazine. Hon intervjuar människor hon träffar genom skateboarding och berättar deras stories. Det är ovanligt att kvinnliga skejtare i Japan gör sådant, så jag tror att det är väldigt viktigt.

Livet är kort så jag vill ägna så mycket tid som möjligt åt att ha kul. Skate Girls Snap och skateboarding är saker jag gör för att jag älskar dem. Jag gör dem inte för att någon bett mig om det. Jag känner mig inte tvingad att framföra något särskilt budskap. Jag bara verkligen älskar det. Jag har lyckats göra det jag gör genom att bara vara mig själv och tanken på att det kan hjälpa andra människor gör mig väldigt glad.

Därför är mitt mål för framtiden väldigt enkelt: att skejta och ha kul. Jag vill inte skejta för att jag måste, inte för pengar eller som jobb. För mig är det fullt tillräckligt att fortsätta vara sann mot mig själv och fortsätta skejta tillsammans.