De här vännerna förklarar varför övning är viktigt, både med saxen och skateboarden

Det är allmänt känt att kontinuerlig träning är viktigt för att nå nästa nivå när det gäller sport, men detsamma är sant även utanför planen eller banan. Det är samma regler som gäller. Masami Hosono, 32, äger den könsneutrala frisörsalongen Vacancy Project i New Yorks East Village och vet att extern inspiration bidrar till bättre resultat i salongen. "Även om jag stylar kunder på samma sätt varje dag kan jag fortfarande upptäcka något nytt varje gång. Om jag gör den här biten lite annorlunda kan det se bättre ut, och så vidare", säger Masami. "Jag övar omedvetet på det sättet i huvudet".

För 28-åriga Mio Asakawa – en Tokyo-baserad teknisk kontoansvarig och skateboardentusiast – är övning viktigt för att få självförtroende och klara trick utan problem. Innan Masami flyttade till New York träffades de två på en avslappnad måltid på ett litet sushiställe i distriktet Nakameguro i Tokyo. Trots helt olika jobb förstår både Masami och Mio vikten av att öva i timmar för att lyfta sina färdigheter och sin kunskap till nästa nivå – och för att utmana könsstereotyper.

I den här Game Recognize Game-intervjun träffas Masami och Mio och pratar om hur de båda lärt sig hur viktigt det är att öva och förbättra sig själv och sitt perspektiv, inte bara för sin egen skull utan för samhället.


Mio: Du började jobba inom skönhetsindustrin när du fortfarande bodde i Japan. Jag är nyfiken, vad betyder hår för dig?

Masami: För mig är hår ett sätt att kommunicera och det har inte ändrats efter att jag kom till New York. Särskilt som jag inte pratade så bra engelska i början. Jag fick vänner genom att klippa deras hår och ta bilder på dem som jag sedan publicerade på sociala medier.

Mio: Vad var det som fick dig att starta Vacancy Project?

Masami: Efter att ha jobbat på frisörsalong i 14 år, både i Tokyo och i New York, blev min vision av vad jag ville göra tydligare. Jag började tänka på mitt eget koncept för en salong. Jag ville öppna en salong som kunde vara en fristad där vi tillsammans på ett lekfullt sätt kunde experimentera med mångfald och acceptans – allt det som var nytt för mig när jag invandrade till New York från Japan. Jag tror inte att det fanns så många könsneutrala salonger då och jag bestämde mig för att ge mina kunder könsneutrala frisyrer. Jag tycker att hår ska klippas på det sätt som kunden vill. Salongen donerar också en del av sin vinst till Hbtqi-centret en gång i månaden.

Mio: Hur övar du på din kreativa process när det kommer till frisyrer?

Masami: Jag övar på att vara öppen för nya kulturer och att lära mig nya saker för att skapa frisyrer som passar mina kunder. Mitt jobb är inte att skapa en exakt kopia av det foto som kunden ger mig. Jag skapar en unik look genom att se till alla aspekter av kunden. För att kunna lyckas med det måste jag öva hela tiden. När kunden inte har en tydlig vision för vilken frisyr hen vill ha tänker jag på vilken musiksmak hen har eller vad hen jobbar med. Om jag inte hade en grundkännedom om konst och musik hade jag inte kunnat visualisera en look åt dem, även om de själva kom med inspiration. Bara inom rockmusik finns det så många olika varianter. Om kunden älskar 70-talets New Wave-punk från London måste jag känna till den specifika genren för att kunna göra mitt jobb. Jag utforskar hela tiden ny konst och kultur. När jag samarbetar med mina kunder vill jag att de ska tänka: "Masami förstår".

Mio: Du delar aktivt vad som händer i New York Citys Hbtqi-community med dina Instagram-följare i Japan. Ser du det som en del av ditt kreativa övande?

Masami: Ja, det gör jag. När jag först flyttade till New York och upplevde stadens mångfald kände jag en otrolig lättnad, som att jag hade blivit räddad. Japan är konservativt och ibland kan det vara svårt att bo där som Hbtqi. Många döljer sin sexualitet och en del blottar sina undermedvetna fördomar i form av diskriminerande kommentarer. Genom att dela min positiva upplevelse i New York vill jag visa att det inte är något fel med att vara Hbtqi.

Vad var det som fick dig att börja åka skateboard förresten? Traditionellt sett tänker de flesta på skateboarding som en aktivitet för killar.

Mio: Jag hade varit intresserad av skateboarding länge men jag hade en känsla av att tjejer inte skejtade. Men när jag såg några tjejer som delade videor på sig själva när de skejtade skickade jag ett meddelande till dem, och de tog med mig till skejtparken. Jag tänker inte längre på skejting som könsbaserat, men jag vill att samhället ska acceptera att tjejer skejtar. Det är därför jag delar mina videor på Instagram, inte bara på mig utan på de andra tjejerna jag skejtar med. På det sättet kan andra se att det finns många tjejer som skejtar. Det är nästan ett och ett halvt år sedan jag började skejta. Tjejskejtare har ett starkt band sinsemellan och det känns som att alla är vän till en vän.

Masami: När märker du hur viktigt det är att öva?

Mio: Övning är ett av de viktigaste koncepten inom skateboarding. Jag lärde mig nyss göra en kickflip, och det tog en miljon försök innan jag klarade det. Eftersom skateboarding är så svårt känns det otroligt bra när man äntligen lyckas! Det som jag värderar mest är min community. Jag får djupare relationer med mina vänner genom att öva och tillbringa tid med dem. Det är det som ger mig motivationen att säga: "Kom så övar vi, kom så skejtar vi". Ibland skejtar jag ensam men oftast tillsammans med vänner.

Masami: Jag har hört att många skejtar i Komazawa Park i Tokyo. Skejtar du också där?

Mio: Ja! Alla kvinnliga skejtare känner varandra så det är inte ovanligt att träffa någon man känner. Man kan alltid skejta med någon där, så det känns tryggt.

Masami: Tror du, som bor i Japan, att det japanska samhällets syn på skateboarding har ändrats?

Mio: Med tanke på att det nu är en olympisk sport känner jag att bilden av att "skateboarding är dåligt" gradvis har försvunnit. Det finns en skejtare som heter Aori Nishimura som är superduktig. Hon är en olympisk atlet och kvinna, så jag tror att hon har hjälpt till att ändra den allmänna synen på skateboarding. Komazawa är nog den enda parken i Tokyo som är gratis. Det var inte lätt att skapa en skejtpark på en sådan plats så jag är väldigt tacksam för de som byggde parken åt oss. Samtidigt kan man inte skejta på gatan utan att polisen dyker upp så det är långt kvar till att skejting i Tokyo blir som i New York.