Wonder Twins: Möt tvillingarna som äger handbollen i New York

Melania och Jessenia Garate tillbringade mycket av sin barndom vid Brooklyns handbollsplaner medan deras mamma tävlade. Det visade sig vara en lärorik uppväxt. Nu är rollerna omvända: Tvillingarna sopar banan med motståndarna medan mamman står vid sidan av och hejar fram döttrarna.

Vi träffar systrarna vid deras gamla handbollsplan i närheten av Coney Islands strandpromenad. En intervju med 22-åringarna är lite som att se dem spela dubbel – de är snabba, rappa och avslutar varandras meningar som om de delade en hjärna.

Jessenia: Vår mamma spelade och vi följde med henne.

Melanie: Om det inte vore för henne hade vi aldrig åkt till Coney Island. Hon brukade ta med sig två små barnstolar som satt ihop. Och så satt vi där. Nu är vi här hela tiden.

Melanie: Det finns ett rankningssystem. Det finns A-spelare, B-spelare och C-spelare. I tjejligan finns det bara A- och B-spelare eftersom killarna är många fler. Som kvinnliga A-spelare betraktas vi som manliga B-spelare.

Jessenia: Det är förvirrande. Jag kan prata hur länge som helst om hur underskattade kvinnor är i den amerikanska handbollsvärlden. Det är en mansdominerad sport och männen tycker att de är bättre på det, att det är deras sport. Men jag och [Melanie] bestämde oss för att visa dem att vi är lika bra som dem.

Jessenia: Jag spelar underhand. Jag spelade softboll länge och det tog hårt på min axel, så många gånger är det för svårt för mig att göra en överhandssving. Mitt spelsätt gör mig mindre och mer kompakt på planen.

Melanie: Jag är bra på att spela med sidoarm. Jag är en power set-spelare, vilket innebär att jag täcker en mycket större del av planen. Jag springer runt mer. Det passar bra eftersom [Jessenia] bara står där som en staty.

Jessenia: Jag kan inte gå på toaletten! Jag håller mig tills turneringen är avslutad för jag avskyr att ha blöta ner mina händer när jag spelar. Det gör dem mjukare. Det känns som att det kommer att göra ont när jag träffar bollen. Jag har ingen aning om varför jag tror det.

Melanie: Ibland tuggar vi tuggummi för att lugna nerverna.

Melanie: Det finns en kvinna som heter Cheena och varje gång hon såg oss kallade hon oss Wonder Twins. Det fastnade och alla började kalla oss det.

Jessenia: Vi brukade ta bilder när vi hade vunnit med pokalen i ena handen och så gjorde vi high-five. Typ: "Wonder Twins-krafter, aktivera".