Courtney Banghart – Hur kommer jag tillbaka efter en stor förlust?

Hej Coach,

Fotbollen är praktiskt taget mitt liv. Jag är ganska duktig och alla mina närmaste vänner är också mina lagkamrater. Vi har vunnit delstatsmästerskapen två år i rad, men förra säsongen förlorade vi slutspelet. Jag står inte ut med att förlora och har inte lyckats komma över förlusten. Nu är jag orolig för hur det blir nästa säsong. Våra tre bästa spelare har tagit examen och de nya spelarna är inte särskilt bra. Det här är dessutom mitt sista år på high school och därför min sista chans att visa vad jag går för. Jag tror inte att jag har det som krävs för att spela på collegenivå och därför vill jag verkligen avsluta på bästa sätt. Hur kommer jag över besvikelsen från förra säsongen?

Stressar över att förlora
17-årig fotbollsspelare

Det gör verkligen ont att förlora. Men jag förlorar hellre än att inte spela.

Jag har varit med om många stora förluster både som spelare och som coach. Under 2015 var vi på Princeton det högst rankade Ivy League-laget i NCAA:s historia och det enda obesegrade laget både bland damer och herrar i Division I-basket.

Vi förlorade i andra omgången. Inför mer än 18 000 åskådare. Usch.

I omklädningsrummet efter matchen sa jag till mina spelare: "Jag förstår att det gör ont. Det gör ont i mig också. Men smärtan betyder inte att vi har misslyckats. Det betyder att vi gav allt."

Ja, ni förlorade. Ja, man kan ge 1 000 procent och ändå förlora. Men det här ska du ha klart för dig: Du är ingen förlorare. Bara ett lag vinner allt, men det är mer än ett lag som ger allt. Och om du ger allt så är du en vinnare.

Jag uppmanar dig att omvandla din rädsla för att förlora till en rädsla för att gå miste om en möjlighet. Det är en fokusförskjutning som jag lärde mig på high school. Jag var delstatsmästare i tennis, men när jag skulle försvara min titel mötte jag en fenomenal spelare. Jag visste att mina chanser att besegra henne var små. Men jag visste också att om jag var rädd för att förlora så kunde jag lika gärna ge upp – och det hade jag inga planer på.

Så jag gav allt jag hade och hoppades att hon skulle ha en dålig dag och jag en bra dag. Det blev inte så. Jag vann inte. Men att spela inför den publiken mot en så skicklig motståndare och förlora var mycket bättre än att ångra att jag aldrig ens hade försökt. Och vet du vad? Jag kom tillbaka och vann mästerskapet igen nästa år (tennisundret hade tagit examen).

Den andra saken som hjälpte mig att förvandla den förlusten till en vinst var att helt enkelt vara närvarande i stunden, känna hur ont det gjorde och sedan släppa taget. Att titta bakåt gör du när du har gått i pension, inte när du strävar efter något. Jag och mina spelare – och atleter i allmänhet – strävar framåt. Vi är jägare, alltid på jakt efter något.

Jag använder hashtaggen #inpursuit mycket på Twitter. Det är mitt mantra. Men det betyder inte att jag jagar nästa vinst. Det betyder att jag strävar efter nästa möjlighet. Och jag har upptäckt att ju hårdare jag jobbar, desto större möjligheter får jag.

Jag ser en stor möjlighet framför dig: ett år av återuppbyggnad. Överlevnad och utveckling handlar om anpassning. Darwin sa det och jag älskar och lever mitt liv i enlighet med det. Jag inleder inte ett återuppbyggnadsår med att tänka "Usch, det här blir hemskt". Jag tänker "Hur ska jag anpassa mig?".

Så det är färre talanger i laget den här säsongen. Det är okej. Det händer. Hur ska du anpassa dig? Med tanke på att laget främst består av yngre spelare skulle du kunna axla en ledarroll. Inspirera dem till storhet. Jag har alltid varit fascinerad av den mentala aspekten av sportutövning. Jag läste till och med neurovetenskap på college. Du vet säkert redan att man spelar bättre och lär sig snabbare när man har självförtroende. Att stärka andras självförtroende är en utmärkt plats att börja på.

När jag spelade brukade jag stärka mina lagkamraters självförtroende på många olika små sätt. Jag gav någon en high five och sa "Du var grym idag", jag erbjöd mig att skjutsa hem en annan och pratade om vad som hade gått bra under träningen. De här småsakerna ger folk självförtroendet att överbrygga de hinder de sätter upp för sig själva. I det långa loppet är de vänskapsrelationerna dessutom mycket viktigare än vinsterna och förlusterna.

Vad gäller din uppfattning om att det här är din sista chans så är du den ende som sätter gränserna. När jag blev erbjuden min första tjänst som tennis- och basketcoach år 2000 hade jag inställningen att coachning inte är ett riktigt jobb. Idag har jag varit coach i tjugo år och kunde inte vara lyckligare. Ja, det här är sista året som du får bära en high school-tröja. Men det behöver inte innebära slutet på din sportkarriär om du inte själv vill det. Du är den ende som har makten att bestämma när den slutar. Och hur.

Coach Banghart