Chrisanki Flood Is Finding Suspense and Serenity on the Seas
Culture
Möt den 22-årige seglaren som förändrar sin sport och representerar sitt ö-samhälle Saint Lucia.
My Backyard är en serie om atleter som hittar mening och balans i naturen.
Chrisanki Floods första professionella race mellan flera öar blev tumultartat. "Jag deltog i en 18 dagar lång tävling från Grand Cayman till Saint Lucia. Det var kolsvart ute och vågorna var de kraftigaste jag sett", minns han. "Vi hörde på radion att ett lastfartyg 11 mil bort sjönk ... det var läskigt, men vår besättning på båten lyckades ta sig igenom den kraftiga sjögången. Vid soluppgången såg jag en stor flock delfiner simma vid sidan av vår båt. Även om vi inte vann så var det resan i sig som utgjorde belöningen."
Efter den hisnande resan har Chrisanki – som också kallas för Chris – spenderat nästan varje dag på havet. Som professionell seglare från Saint Lucia är Chris helhjärtat övertygad om att det inte finns något annat alternativ än ett liv på vattnet. Det är något han varit inställd på ända sedan han började segla som 10-åring.
Segling är inte så vanligt förekommande på ön som man skulle kunna tro. Seglingscommunityn är en liten och sammansvetsad grupp som utbyter kunskap och förenas kring gemensamma upplevelser på havet, trots att de är konkurrenter. För Chris utgör stunderna av stillhet som seglingen medför en av lockelserna. "När jag är ute till havs finns det inget som stör mig, inte ens det kaos tävlingen innebär. Inget stör mig. Det är fridfullt och det är här jag kan slappna av och känna att jag gör det som ger livet mening", säger han.
"Båten får sin kraft av naturen och tar dig med på en otrolig åktur. Det är därför jag seglar."
Chris har hunnit fylla 22 och han har seglat i mer än halva sitt liv. Han började segla efter skolan och gick med i ett professionellt ungdomslag. Det ledde till resor över hela Karibien för att tävla i regattor (stora seglingstävlingar). "Inom segling tar det tid att uppnå sin fulla potential, men den oöverträffade anknytning jag känner till havet driver mig till att fortsätta", säger Chris.
Enligt Chris är den tid han spenderar på havet ett sätt att återanknyta till sig själv. Hans dagar är fulla av rutiner och ritualer som hjälper honom att upprätthålla balans. Han vaknar 06:00 och sticker till stranden direkt. Men mobilen följer inte med. "Det är regel nummer ett: Om jag ska till stranden och om jag ska segla stannar telefonen hemma", säger han.
"Man kan säga att havet är min form av meditation", säger han. "Ja, min lilla terapi."
För det mesta hinner han njuta av soluppgången, och han tar sig alltid tid att meditera till ljudet av vågorna och fåglarnas sång. Som tur är har han aldrig långt till vattnet. Det bara en minut att ta sig från sängen till stranden.
Vid 08:00 åker Chris till jobbet på en lokal resort där han lär gästerna grunderna i segling. Eller som han själv beskriver det, "en magkänsla för vinden och känslan för båten". Det är ett sätt för honom att finansiera sin passion för segling och att samtidigt få jobba med sporten. Efter jobbet möter han sin seglingsbesättning för race i solnedgången i marinan i närheten. Där tävlar både ortsbor och proffs i intervalltävlingar som pågår i 2–5 minuter. Vädret är sällan något problem för Chris. "Även om det spöregnar är jag där ute", säger han. "Jag seglar i alla väder för att skaffa mig erfarenhet."
"Alla har en roll", säger han. "Ibland är det avgörande att vara synkroniserad med sin besättning och att lita på dem." Saker fastnar ofta i seglen, men en skicklig besättning som hans kan hålla allt under kontroll. Precis som Chris har de tränat i flera år. "Som professionell seglare måste du veta allt om din båt, ha självdisciplin och studera vattnet", säger han. Även om han har många års erfarenhet får Chris fortfarande en adrenalinkick innan varje race. "Allt jobb är värt det när jag är ute på vattnet och ser vinden väcka båten till liv", säger han. De lokala tävlingarna hjälper honom att förbereda sig för de större regattor som arrangeras i Grenada. Han har nått prispallen, men bara på andra plats. Men den tävlingsinriktade seglaren hoppas att få stå högst på pallen i framtiden.
Enligt Chris har ihärdigheten varit avgörande för hans seglingskarriär – för det har inte alltid varit lätt. Han pratar öppet om hur hans familj kämpar med de kostnader seglingen innebär, och att det övervägande är en vit sport på hans ö. Han berättar också om den rasism han utsatts för.
"När jag började var det bara ungefär tre andra som hade samma hudfärg som jag. Alla andra var vita", säger Chris. "Man kunde känna allas blickar. Det kändes lite jobbigt. Men i slutändan var jag där för att lära mig något nytt."
När dagens tävlingar är slut är det dags för Chris och besättningen att äta innan de beger sig tillbaka till stranden för att slappna av. Om de känner för det åker de och fiskar med harpun eller snorklar. Eller så stannar de till på Pantime Steel och spelar steel pan-musik. Något Chris gjort sedan han var liten. "Jag lyssnade på steel pan varje dag tills jag var gammal nog att gå med i ett band och jag har hållit på sedan dess", säger han. Han säger att det påminner om segling. "Allt handlar om rytm, att bibehålla en jämn takt i sina rörelser och vara i harmoni med sin omgivning". En känsla han aldrig kommer att sluta jaga.
En god natts sömn är avgörande för hur Chris presterar och eftersom han stiger upp 06.00 går han och lägger sig tidigt. Enligt honom är det den självdisciplinen som tagit honom så här långt inom seglingen – tillsammans med hans kärlek till naturen. "Att känna vinden pressa mot seglen och skapa rörelse över vattnet ... båten laddas med naturens krafter och tar dig med på en otrolig åktur. Det är därför jag seglar."
Text: Jiya Pinder
Foto: Kia Islam
Publicerades i: september 2020