Möt Gui

"Jag har varit fotbollstokig ända sedan jag var liten", säger Gui, som hänger på betonggårdarna och de provisoriska gatuplanerna i São Paulo, Brasilien. "Jag tillbringade nästan all tid med bollen. Jag sov med den. Jag dribblade med den runt möblerna i huset, min pappa blev jättearg", skrattar han.

"Jag brukade ta med mig bollen överallt. Folk kallade mig galen eftersom jag alltid kom hem smutsig."

- Gui S.
São Paulo, Brasilien

Gui tar fotbollen på allvar – han tränar med ett akademilag och tävlar i olika stadsturneringar. Men han spelar också spontana matcher för den obegränsade kreativitet och samhörighet de ger. "Vi går till en återvändsgränd, vi improviserar och börjar spela", säger han. "När vi är klara går vi inte hem. Vi sitter alltid och snackar. Vi snackar om våra liv."

"Fotboll handlar inte bara om sporten – den samlar vänner och ger glädje."

För Gui är streetfotbollen både en fristad och en lärare. "Det är nästan som terapi för mig", säger han och räknar upp allt som de otvungna, öppna matcherna har lärt honom – ideal som respekt, moral och förlåtelse. "Streetfotbollen låter mig glömma mina problem och låter mig få släppa taget en liten stund", säger han.

Streetfotbollen hjälper också till att arbeta på tekniker som en coach inte kan lära ut – till exempel den smidighet och precision som gett inspiration till Phantom Vision 2 IC. Som Gui säger: "Det vi lär oss på gatan tar vi med till inomhusplanen eller gräsplanen och kör där. Vi gör det för att vi gillar det, för att det är vackert."