Ask the Coach: "Hur slutar jag jämföra mig med min vältränade kompis?"

Hej Coach,

Jag har alltid tränat. Just nu följer jag en serie med progressiva HIIT-pass online, springer några gånger i veckan och tränar yoga nästan varje morgon. Sedan ett tag tillbaka har jag också valt att äta mer växtbaserat. På det hela taget är jag rätt nöjd med mina rutiner. Men för ett tag sedan började en god vän till mig styrketräna och göra några små justeringar i sin kost och plötsligt har hon blivit hur vältränad som helst. Visst borde jag bli glad för hennes skull? Men istället känner jag mig nästan arg. Hon har alltid varit ganska lat av sig och det känns bara inte rättvist att jag har jobbat så länge för det här utan att komma i närheten av hennes resultat. Jag har svårt att sluta tänka på det. Jag tänker på HENNES träningsrutin när jag tränar och HENNES kost när jag handlar mat. Dessutom har jag skuldkänslor för att jag inte bara kan vara glad för hennes skull. Hur ska jag ta mig samman och gå vidare?

Plötsligt avundsjuk och missunnsam
24-årig gymbesökare

Jag uppskattar din ärlighet – det är inte så lätt att erkänna den där sortens känslor. Jag har haft dem själv.

Ibland när jag ser någon på löpbandet bredvid mig öka tempot känner jag mig plötsligt tvungen att göra likadant. Så där står jag och trycker på knappen, trots att jag bara sekunder tidigare var helt nöjd med mitt tempo.

Då måste jag komma på mig själv och säga "Hallå där, vad håller du på med? Du känner ju inte ens den där människan. Du är inne på din fjärde träningsdag på raken, så om någon annan ökar sitt tempo lite mer än du borde du kanske bara acceptera det." Jag måste tänka om och tänka rätt för att göra det som är bäst för mig och min kropp istället för att fokusera på hur människorna runt omkring mig tränar.

Jag har också varit på den andra sidan av situationen. Jag har fått höra "Jag hatar dig för de där armarna!" eftersom de vet att jag inte har behövt styrketräna för att få definierade armmuskler. Det är genetiskt. Det är ingenting jag skryter om, men det hindrar inte andra från att bli avundsjuka.

Dina känslor är helt normala. Du måste bara lära dig att stanna upp just när det händer, ta ett djupt andetag och påminna dig om några viktiga saker.

Det första du ska tänka på när du fastnar i tankarna på hur mycket lättare det är för henne är att du faktiskt inte vet om det är sant. Du kan inte veta säkert hur hårt hon tränar eller precis vad hon äter. Hon kanske stiger upp två timmar tidigare varje morgon för att träna. Hon kanske inte har unnat sig ett glas vin på ett halvår.

Å andra sidan stämmer det att olika människors kroppar kan svara olika på en och samma aktivitet. Jag har en vän som inte tränar särskilt mycket, men när hon väl bestämmer sig för att göra det kan hon gå ned i vikt precis hur fort som helst. Det är mycket möjligt att din vän, som kanske inte tränar lika flitigt som du, har den typen av ämnesomsättning som gör att hon ganska enkelt kan komma i form och se, som du uttrycker det "hur vältränad som helst" ut.

En annan möjlighet är att hon fortfarande befinner sig i träningens "smekmånadsfas", den tid i början då du ofta får snabba och tydliga resultat av en ny träningsform. När du precis har börjat med en ny träningsrutin måste kroppen jobba extra hårt för att orka och då förbränner den fler kalorier och utnyttjar musklerna till max, innan den efter hand lär sig att arbeta mer effektivt och anpassar sig till träningen.

Det var inte så länge sedan jag själv upplevde en sådan smekmånadsfas. Jag hade nyligen fött barn och försökte ta mig tillbaka till min normalvikt. Dessutom kunde jag inte gå till gymmet på grund av lockdown. Då plockade jag fram en gammal DVD med HIIT-pass (och min gamla DVD-spelare!). Jag hade inte kört de passen på 15 år och bara genom att byta träningsform lyckades jag rasa i vikt mycket fortare än om jag bara hade återupptagit min gamla träningsrutin.

Du kan också testa något nytt och se vad som händer. Men gör det inte om du inte verkligen känner att du vill ändra på din träningsrutin. För jag tycker nämligen att det låter som att du har ägnat mycket tid och eftertanke åt att komma på vad som fungerar bäst för dig. Det låter som att du är mycket disciplinerad och vet vad du håller på med. Och ofta är vi hårdare mot oss själva än vi borde vara. Så ge inte upp allt du har arbetat för om du inte verkligen vill. För bara för att du inte ser ut som din vän betyder det inte att du har misslyckats med träningen.

Men om du kommer fram till att du faktiskt inte är riktigt nöjd med din träningsrutin – om du har svårt att hitta motivationen och plågar dig igenom varenda set och repetition fem dagar i veckan – är det verkligen läge för lite omväxling. Det kan ju faktiskt vara så att dina negativa känslor bottnar i att du helt enkelt inte har kul när du tränar.

Hur som helst bör du ta dig tid att fundera över vad som motiverar dig att äta och träna rätt. Tränar du för att se ut på ett visst sätt? För mig personligen räcker inte det som motivation. Träning för mig handlar om att ta hand om mig själv. Träningen hjälper mig att hantera stress, håller mig mentalt skärpt och dessutom vet jag att den kan hjälpa mig att hålla mig frisk och stark när jag blir äldre. Det är det som gör att jag orkar fortsätta träna och fokusera på min egen insats, varje dag.

När du väl har kommit fram till vad som är din främsta träningsmotivation blir det lättare för dig att känna dig stolt över ditt engagemang, ditt hårda arbete och hur stark du har blivit. Kanske kan det också ge dig tillräcklig självkänsla för att släppa taget och säga "Jag sköter mitt så får de andra sköta sitt". Med tiden kan du kanske till och med börja känna dig genuint glad för din väns skull – och den sortens känsla är en belöning i sig själv.

Coach Taylor