How We Play: Road Tennis

En kortspelande gamling retas med spelaren på bajan, den lokala dialekten. (Det betyder "Rätt åt dig!")

Om vägbanan är platt, slät och i avsaknad av både gropar och parkerade bilar så duger den till road tennis. Spelarna ritar ut en bana på tre gånger sex och en halv meter. "Nätet" skapas av en bit plywood som är 20 cm hög och mer än 2,5 meter bred. Med tiden har allt fler permanenta banor dykt upp i närheten av fotbolls- och basketplaner och de är ofta målade i den barbadiska flaggans gula och blå färger.

• Få 21 poäng (man måste leda med minst två poäng).
• Slå tennisbollen inom linjerna.
• Undvik nätet.
• Håll dig på fötterna.

• Ett set består av tre matcher som var och en spelas till 21 poäng.
• Den spelare som vinner bäst av tre matcher vinner hela omgången.
• Reglerna för serve och poängräkning är samma som i bordtennis.
• Bollen måste studsa innan man slår till den.
• Man får poäng om motståndaren slår bollen i nätet, slår bollen utanför banan eller låter bollen studsa mer än en gång på sin planhalva.

Mexican är ett välbekant ansikte bland publiken vid road tennis-turneringar runt om på ön. Den kända soca-musikern har tillverkat racketar i massivt trä sedan barndomen, som han och hans vänner brukade spela med.

"Man slipade av kanterna så här", säger Mexican och visar med tummen där han slipade. En anledning till sportens stora popularitet på ön är dess tillgänglighet: man behöver ingen dyr utrustning. Den traditionella träracketen används än idag. När det gäller tennisbollarna så "Skalade man bort ytskiktet", säger Mexican. Sportens entusiaster svär på att bollarna flyger snabbare på det viset.

Road tennis härrör från 1930-talet och började som en reaktion mot de socioekonomiska barriärer som hindrade lokalbefolkningen från att spela vanlig tennis. Ön uppnådde självständighet från Storbritannien 1966, men många brittiska traditioner som tennis och cricket levde vidare bland befolkningen.

Det postkoloniala samhället hade både rasrelaterade och sociala orättvisor. "Road tennis uppfattades som en sport för fattiga", säger Dale Clarke som driver Professional Road Tennis Association. "Men det är en inhemsk sport från Barbados så den borde finnas i varje barbadiers DNA."

Under lång tid spelades road tennis främst i fattigare stadsdelar, men numera spelas sporten över hela ön. "Det är roligt att se att road tennis spelas nästan vart man än går", säger Dale. "Sporten har haft en otrolig utveckling. Folk har målat permanenta banor. Det är kul att se att så många spelar det som en form av motion."

Dale har tagit på sig ansvaret att etablera sporten i båda ändarna av spektrumet: i lokala skolor och träningsprogram för barn samt som en professionell sport på Barbados och i resten av världen.

Han jobbar hårt för att hitta företagssponsorer för turneringarna som spelas under strålkastare och inför en stor publik. Idag har ön en växande proffsklass – och Clarke har låtit några av spelarna representera Barbados vid internationella demonstrationsturneringar i USA och Filippinerna.

Barbados elitspelare skapar historia. De utvecklar sporten för sitt land och världen på ett aldrig tidigare skådat sätt. Även om det här gänget ännu inte är lika hyllade som professionella spelare inom mer välkända internationella sporter, råder det ingen tvekan om att de är riktiga proffsatleter vars beslutsamhet, skicklighet och önskan om att utveckla synen på sin önation ger resultat.

Han kallas inte "Venom" utan anledning. Mark är öns bästa road tennis-spelare och hans hus vid Brandon Beach, St. Michael, är fullt av troféer. Han är en kändis här – och sportens för närvarande enda heltidssponsrade proffs. Men det krävs mycket arbete för att kunna hålla sig kvar i toppen när så många talanger vill ta ens plats. Hur lyckas han? Han tränar när konkurrenterna fortfarande sover. Mark går upp klockan fyra på morgonen varje dag för att följa en strikt träningsrutin.

Som 14-åring tillbringade Dario nästan alla sina kvällar med att titta på road tennis-matcher på banorna i närheten av hans hus. En dag frågade en vän om han ville spela. Resten är historia. Idag rankas Dario som den fjärde bästa spelaren på ön. "Det är inte många killar här som har slagit mig. Jag kan räkna de som har gjort det på ena handens fingrar", säger han.

Sheldene tillbringar stor del av sin tid med att träna med de främsta herrspelarna. "Sporteliten håller ihop", säger hon och skrattar. Hon är en dominerande kraft inom sporten för damer just nu och en född underhållare. "Publiken älskar att se slagen."

Sheldene använder sin stjärnstatus för att få fler tjejer att börja spela. "Även om det för närvarande finns ca 20 kvinnor i A-klassen [öns främsta spelare], kan herrarnas A-klass när som helst innehålla upp till 80 spelare", säger hon.

Runt inomhusbanorna där toppspelarna mäter sina krafter är de omgivande scenerna inte vad man vanligen skulle kalla perfekta träningsförhållanden. Ett kortspel är i full gång och Shakeem Nurse, en av sportens mest lovande talanger, håller på att klippa sig. Men det här är road tennis. Varje match är en social sammankomst på ön och sporten spelas mitt bland människor som är upptagna med sina vardagsbestyr.

Proffsspelarnas skara växer men den definierande delen av sporten innebär fortfarande att den spelas överallt i samhället där gropar och förbipasserande ingår i spelreglerna. Banorna har länge varit mötespunkter i lokalsamhället.

Tillbaka i Pine-området genomsyras luften av den välbekanta doften av pudding and souse (en lokal picklad fläskrätt). Folk kommer och går, stannar upp för att titta på några poäng och erbjuder sina tips på väg till och från ärenden och besök hos vänner. Mitt i allt det här spelas en match.