Kara Lawson – Kan man vara för motiverad?

Hej Coach,

Jag tränar löpning i gymnasiet och har nyligen blivit besatt av att vara bäst i mitt lag. Det är allt jag tänker på. Jag gör allt till en tävling – till och med träningarna. Viljan att vinna motiverar mig att träna hårt och satsa allt i mina lopp, men jag har lagt märke till att jag är mer otålig och stressad än förut. Några av mina lagkamrater vill inte vara vänner med mig eftersom jag tar saker på för stort allvar. Kan jag använda den här tävlingsinstinkten som en tillgång eller kommer den till slut att bli ett hinder?

Driven men mår också dåligt
17-årig löpare

Det är bra att du är tävlingsinriktad. Jag förstår. Jag känner samma motivation.

Jag började träna för att vinna när jag var tre år gammal. Jag inspirerades av sprintern Evelyn Ashford när hon vann guld i OS 1984. Jag försökte springa ifatt bilar – till fots på trottoaren – när de körde förbi mitt hus i Alexandria, Virginia. Jag undrar vad mina föräldrar tänkte om mig!

Den tävlingsinstinkten ger mig fortfarande energi, precis som den ger dig energi. Men det låter som att din motivation har ett pris. Det är något du bör ta itu med innan du börjar hata din sport.

Jag vill hjälpa dig så mycket jag kan, men jag vill också att du ska prata med din egen coach om dina känslor eftersom han eller hon kommer kunna följa upp med dig. Du kan till och med be honom eller henne att presentera dig för en terapeut eller sportpsykolog som kan hjälpa dig hitta balans. Jag presterar som bäst när jag väger upp tävlingar med återhämtning och vila. Det är också då som jag är som lyckligast.

För att hitta balans letar jag stunder då jag kan fokusera på allt jag älskar som inte är basket. Vad gillar du att göra när du inte springer? Du kanske gillar att leka med din hund, lyssna på musik eller spendera tid med din familj. Det spelar ingen roll vad det är så länge det ger dig lite lugn och ro. Och ha tålamod om du inte kan slappna av direkt.

Du kan till och med ta tillfället i akt att fokusera i pauser under träningar, på lagbussen eller i omklädningsrummet. När jag var point guard i Tennessee, sa min coach, Pat Summitt, åt mig att hålla tal till laget om ämnen som inte hade mycket med basket att göra. I början kändes det skrämmande (och om jag ska vara ärlig, poänglöst) men sedan klickade det. Summitt försökte visa mig att jag och mina lagkamrater kunde få kraft genom att få kontakt med andra.

På tal om dina lagkamrater: Ett sätt att bli vän med dem är att vara genuint intresserad av det de gillar utanför tävlingar. Ta reda på vad du har gemensamt med dem, oavsett om det är filmer, musik eller mode. Du behöver inte gilla allt som dina lagkamrater gillar och du behöver inte vara med dem hela tiden, men vänskapsband kan hjälpa till att skapa positiv energi.

Något annat som också kan bidra till din fixering att vinna är rädslan att förlora, vilket är ett problem för många atleter. Att inte kunna sova eller att vara upprörd är en del av upplevelsen precis efter en förlust. Det är dock inte ett bra tecken om känslan håller i sig.

Det är mycket viktigt att se på sina förluster ur rätt perspektiv. Atleter föds inte perfekta eller med förmågan att hantera alla situationer utan problem. Iallafall inte jag. För att nå till den punkten krävs det många vinster, men också många förluster. I basket kan någon göra 12 misstag under en bollkontroll, till och med under sjätte matchen i NBA-slutspelet. Ingen vill såklart göra misstag, men det händer. När jag gjorde misstag litade jag på min inre styrka för att fortsätta framåt.

Ett sätt du kan bygga upp din inre styrka är genom att inte vara så hård mot dig själv när du gör ett misstag, eller mot dina lagkamrater. Att ändra din mentala inställning kräver mycket övning. Men om du fortsätter att försöka kommer du inte bara att bli bättre på din sport utan också älska den i framtiden.

Coach Lawson